Findus i nöd
Vi står i Agö Storhamn, regnet har vräkt ner. Vi har inte ens titta ut. Bara suttit i båten och läst. Så plötsligt upphör regnet och vi ger oss iväg ut i skogen. Sören skjutsar mig med jollen längre in i viken. Vi har kapellet på och ligger längs med bryggan vilket gör att det inte går att komma av båten på något enkelt sätt, i vart fall inte om man är katt.
När Sören kommer tillbaka till båten så hör han ett avgrundsvrål. Han skyndar sig tillbaka och hittar Findus på en betongponton, under bryggan. Han har tydligen hamnat i vattnet och i stället för att simma 3 meter till stranden så klänger han sig upp på pontonen och sitter där och skriker. Och när en burma skriker - så hörs det - det kan jag lova. Inte var det rent där under heller. Han var så skitig att Sören fick lov att duscha honom. Men först så skulle han ju räddas. Och hur får man ut en katt som sitter under en brygga och skriker? Han fick köra runt bryggan och kila jollen under bryggan så att Findus kunde hoppa ner själv. Man lyfter inte gärna en katt som skriker som han gjorde! De är utrustade med livsfarliga vapen - klor!
Nåja, allt gick bra. Findus blev duschad och torkad. Sen lämnade han inte båten under resten av helgen, trots att vi lockade.
