Båt i vinterskrud
Eos och Selene ligger under vintertäcke. Snön har jag just tagit bort. Jag fick pulsa i cirka 70 cm snö. Det kändes som en jättesträcka. Tur att snön är lös.
Findus i nöd
Vi står i Agö Storhamn, regnet har vräkt ner. Vi har inte ens titta ut. Bara suttit i båten och läst. Så plötsligt upphör regnet och vi ger oss iväg ut i skogen. Sören skjutsar mig med jollen längre in i viken. Vi har kapellet på och ligger längs med bryggan vilket gör att det inte går att komma av båten på något enkelt sätt, i vart fall inte om man är katt.
När Sören kommer tillbaka till båten så hör han ett avgrundsvrål. Han skyndar sig tillbaka och hittar Findus på en betongponton, under bryggan. Han har tydligen hamnat i vattnet och i stället för att simma 3 meter till stranden så klänger han sig upp på pontonen och sitter där och skriker. Och när en burma skriker - så hörs det - det kan jag lova. Inte var det rent där under heller. Han var så skitig att Sören fick lov att duscha honom. Men först så skulle han ju räddas. Och hur får man ut en katt som sitter under en brygga och skriker? Han fick köra runt bryggan och kila jollen under bryggan så att Findus kunde hoppa ner själv. Man lyfter inte gärna en katt som skriker som han gjorde! De är utrustade med livsfarliga vapen - klor!
Nåja, allt gick bra. Findus blev duschad och torkad. Sen lämnade han inte båten under resten av helgen, trots att vi lockade.
Sen höst i vår skärgård
Jolo och tjejerna har bekymmer
Frukost och god bok i sittbrunn. Vi gör oss klara för att segla runt Agön. Men just när vi är klara kommer Jerker med Jolo. Det går fort när han lägger till. Båten kommer med en rasande fart mot bryggan. Jag hjälper till att ta fast båten och skojar med Jerker och frågar om han inte hittar backen. Det visar sig senare att propellern är lös. Inte undra på att det gick fort.
Vi beslutar att vänta in dem och bogserar dem in till Snäckmor. Vi kastade loss från Agö Storhamn och insåg efter en kort stund att propellern måste tas bort. Vi hade försökt att förtöja fast den, men det fungerade inte. Så in i Ormsand, Jerker badade, vattnet vara bara 15°C. Kallt, men han gjorde det. Starkt gjort, Jerker! Propellern räddad och vi kunde fortsätta till Snäckmor.
Väl i Snäckmor fick vi hjälpa två unga tjejer i en liten galosch att få igång motorn. Sören klev ner på deras "galosch" och drog igång motorn.
Mina svampmarker är borta!
Teatertur till Mellanfjärden
Sören och Emilia väntar på mig som kommer med tåg från Gävle. De har gjort klart allt och vi kastar oss iväg. Kräftor i sittbrunn på vägen ut. Motorgång. Det blev rätt kallt men vi hade ätit klart då vi la till vid bojen. Värmen på och lite mys i sittbrunn innan kojdax.
Det blåser nord väst. Vi seglar och kör motor om vartannat. Det är nackdelen med att ha en tid att passa. Vi kommer fram i tid och äter middag på restaurangen. Strömming för mig och Sören, Emilia åt abborrfiléer. Alla var nöjda. Sen blev det teater - "Mina damer och Herrman". Pjäsen var bra, riktigt bra. Inte bara en "släng-i-dörrar" komedi, utan annorlunda, tänkvärd.
Dagen därpå gick vi tillbaka till vår skärgård. Vi tog muurikan i jollen och letade lite lä. Stekte pannkaka och fläsk. Gott.
Första gula kantarellerna på sista semesterdagen
Vi har tillbringat fem veckor på båten tillsammans. Jag ytterligare en veckan då jag seglade med Agneta och Josef. Katterna har fått sjöben och finner sig snällt i att tillbringa sin tid ombord på båten. Utom ibland, då de gör myteri. Då måste de bara få gå iland och känna fast mark under fötterna, förlåt tassarna. Men sen är det ok att segla igen. Huvudsaken de får vara med matte och husse!
Vi tänkte stanna ute rätt länge, men inte så länge som det blev. Åskväder gjorde att vi väntade med att gå från Storhamn. Men så småningom måste vi gå. Och med vemod går vi in mot Snäckmor för att lägga till i hemmahamn.
Flaggspel i Långvind
Jättefin segling till Långvind. Denna gång gick det bra att gå in. Grundet var utmärkt och vi kom fram till bryggan utan problem. Upp med flaggspelet. Två båtar vid bryggan med flaggspel. Det ser trevligt ut. Vi tar middag i Bränneriet, lyssnar på Creole Swing som spelade New Orleans jazz.
Kusö Kalv - Östra
Vi tänkte oss till Norra hamnen på Kusö Kalv. Men där låg redan en båt. Sören försökte stirra ut dem, men de blev envist kvar. Vi vände då om och gick till Östra hamnen. Vi la oss på bojen - helt ensamma i viken. Jätteskönt. Vi tog jollen med motor och begav oss på tur längre in i viken. Små, grundare vikområden. Undervattensväxter, stenar, fallna träd. Tidvis åkte vi igenom växter som var så täta att vi nästan inte kom igenom. Det blev en spännande upptäcksfärd.
Rödhamn igen - sen Käringsund - sen Långsida Bukten
Åter till Rödhamn efter ett dygn i Mariehamn. Känner lite olust efter förra besökets intermezzo. Men vi grillar med Siv och Jan-Eric och åt middag tillsammans.
Seglar (tävlar) med Selene på vår färd mot Käringsund. Fick plats bredvid varandra. Badade och badade och badade. Göran sov och Findus smet. Vi var vakna till 02.00 innan vi hittade igen honom. Dagen efter tog vi färjan till Grisslehamn tillsammans med Siv och Jan-Eric.
Fin överfart till Sverige. Vi tänkte ta natthamn tidigare, men slutade i Långsida Bukten. Siv och Jan-Eric kom också dit. De hade också tänkt sig att stanna tidigare, men tilltänkt natthamn var överbefolkad.
Rödhamn - Mariehamn
Rödhamn bjöd på en inte alltför angenäm upplevelse. På vår styrbordssida stod en äldre, stor segelbåt. Två unga tjejer ombord. Bortom dem stod en väldigt speciell större segelbåt. Mannen skakade sängkläderna och plötsligt så blir han duschad med urin från båten mellan oss. Mannen börjar svära och gräla. Tjejerna kommer upp på däck, förstår inget, eller vill inte förstå, och går under däck igen. Mannen svär och börjar städa båten. Han är helt dränkt i urin och det är sängkläderna också. Stackars han. Vi gissar att toatanken var full på tjejernas båt. Och när så toan användes så sprutade det ut från avluftningen till toatanken.
Vi hade en fin-fin segling in till Mariehamn. Isabelle styrde hela dagen. Emilia har seglat. Vi kunde bara lata oss.
Flickorna badade och sen var det dags att packa och följa dem till färjan (bussen).
I Degerby där tränar vi tilläggning
Vi tänkte tvätta lite, men det fanns natuligtvis inga lediga tider. Men, vi hade flyt även när det gällde detta. Inger i grannbåten har just tvättid och erbjuder oss att tvätta efter henne.
Sörens födelsedag
Vi seglade till Bärö. Fin liten hamn. Vi blev anvisade plats av hamnkaptenen. Sen gick vi upp till Glada Laxen och åt en fantastiskt god middag.
Tog en promenad rakt upp i himlen, eller rättare sagt: upp i tornet. Fantastiskt fin utsikt.
Ny kapten och styrman
Vi seglar i fin slör och halvvind mot Katanpää. Promenerade på ön och hamnade mitt i en ny finsk föreställning. Men denna gång var det bara två skådespelare, takten lägre och mer trist. Så vi struntade i föreställningen. Robin Hood hade i vart fall fart och fläkt över sig.
Vi grillade i fin grillstuga. Badade bland maneter. Tjejerna valde att inte bada. De var rädda för maneterna!
Teater på finska - igen!
Vi anlände till Parattula och fick en toppenplats alldeles bredvid servicehuset. Förtöjde och satte oss sedan och tittade på teatern som just började. Scenen var servicehusets veranda. Efter en stund sa Emilia: "Jag tror det är Robin Hood som de spelar" och samtidigt hörde vi "Notingham" och "Marion". Så det var naturligtvis rätt pjäs. Men vi hade trots det en trevlig timme - trots att vi inte förstod ett ord! Nåja, nästan inte ett ord. Notingham och Marion förstod vi ju.
Våra grannar, Linda och Gerald i Castaway från Shetlandsöarna bjöd oss över på en whisky från Jura. Vi tog med oss en Mackmyra, men de blev inte så imponerade. Kanske inte så konstigt?
Morgonen efter regnade det. Sören skruvar bort takskivorna i akterkojen för att titta efter varför vi inte kunde vrida ratten till ändläge åt babord. Efter en stunds funderande hittade han en bricka, som kilat fast sig på kuggarna. Brickan såg ut som ett S. Den har nog legat där länge, men av någon anledning hamnat på "fel" plats under gårdagen.
Regnet fortsätter så vi beslutar att det blir "kojdag".
Äntligen får Isabelle segla
Tre dygn i Nådendal. Vi väljer att stanna kvar på grund av mycket blåst. Men så plötsligt avtar vinden. Vi tvättar av båten, handlar det sista och tömmer toan. Sen ger vi oss iväg. Köttbullar och makaroner under bron till Merimasku. 16,5 meter mäter den. Vi bad motorbåten vänta med att gå igenom. Svallet kunde gjort att vi blivit för höga! De i motorbåten väntade vänligt på att vi skulle gå förbi bron. Sen kom de upp till oss och sa att det var mycket nära.
Isabelle somnade - Postafen. För första och sista gången denna sommar. Hon klarar segling hur bra som helst. Styr som om hon aldrig gjort annat. Duktig tjej.
Mumindalen
Vilken tur att vi har barn i båten, om än lite gamla (22 år). Men vad gör det? Barn är de i alla fall och vi tar dem med oss till Mumindalen för en heldag. Vi hade en fantastiskt trevlig dag. Vi missade de svenska teaterföreställningarna, men jag tyckte att vi åtminstone måste sitta ner i fem minuter och bara känna stämningen i teatersalongen. Vi stannade hela föreställningen, ett drama "Drakens tårar". Trots att vi inte förstod ett ord. Allt var på Finska.
Hamnen i Åbo var stängd för semestrande båtar. All plats upplåten till deltagande fartyg i Tall Ship Race. Vi tog bussen dit och tittade på alla vackra fartyg.
Grill på vift
Vi har legat på svaj i en vik i Norra Nagu. Norr om Pärnäs. Fin segling till Nådendal där vi tas emot av Siv och Jan-Eric på Selene. Senare på kvällen kommer Emilia och Isabelle som åkt färja från Grisslehamn till Käringsund, buss till Mariehamn och därefter med Isabella till Åbo.
Det "rätta" Jurmo
"Här på Jurmo är vi rädda om ljungen." Så sa folket på Jurmo till Emilia och hennes seglarkompisar när de besökte Jurmo med S/Y Gratia. Vi har tidigare besökt Jurmo i Ålands norra skärgård i tron om att det var den ön. Men där var det bördigt och fullt med skog. Alltså "fel" Jurmo.
Vi fick en plats långt in i hamnen, bra att vi inte går så djupt.
Vi är så nära fjällen vi kan komma. Det ser precis ut som på kalfjället - bortsett från havet! Jurmo är en helt fantastisk ö. Precis som Emilia beskrivit den. Flack ö med ljung och stenåkrar. Inte så många klippor. 10 personer skrivna på ön och 8 bofasta. Vi köpte rökt sik och rökta små platta fiskar. De var godast. Smakade mycket.
Grillde och lät grillen stå kvar på stranden för att kallna. Vaknade tidigt morgonen efter, det blåste kraftigt. Vi funderade länge hur vi skulle ta oss ut från hamnen. Vi konstaterade att vi nog måste ligga kvar, för vi kan inte ta oss ut med den vinden som blåser oss rakt på land! Så lägger några båtar ut och vår närmaste båtgranne flyttar efter några båtplatser. Vi kan lägga oss längs bryggan och med hjälp av bojen dra fören förbi vindögat. Det gick bra, men tog lite tid att klura ut hur vi skulle göra.
Slör till norra Nagu. Det blåste 13 m/sek. Ingen sjö. Skönt.
Kökar nästa
Bikini-väder i flera dagar. Solen skiner från klarblå himmel. Det har varit varmt i flera dagar nu. Vi njuter av värmen, men havet är inte så varmt. 18°C. Skönt med dusch på aktern.
Vi tar cyklarna till Karlby. Tänkte äta lunch innan avfärd till Källskär. Vi blev lite snopna när köket inte öppnat ännu. Det blev ett glas vin innan vi klev ombord på Lady Helena. Tur att vi hade med oss lite fika i ryggsäcken. Källskär ska uttalas "Kälskär", med långt l. Vår guide, en äldre herre, var jättebra. Besök på Källskär kan verkligen rekommenderas. Vår guide förde oss med raska steg över ön. Berättade vad naturen själv och Friherre Göran Åkerhjelm skapat. Och vi konstaterar som vanligt, att det är viktigt med guid. Man får så mycket mer ut av besöket.
Väl tillbaka i Karlby så blev det snitzel och pommes innan vi cyklade tillbaka till Eos. Vi lyckades missa sista avfarten och hamnade vid färjeläget. Blev nog några kilometer extra. Vi badade och tog sen cyklarna till Hamnö och besökte kyrka och Fransciskanerklostret.
Skrämmande möte med färja
Vi startar sent. Solen skiner och vi äter lunch under gång. Sen kom dis och dimma. Vid inseglingen till Mariehamn var det totalt siktlöst. I dimman kom ett stort fartyg, kanske färja, mot oss. Vi såg dem på radarn, men visste inte vilken väg de skulle ta. Ett tut varje minut, de kom närmre och närmre. Vi såg att de ändrade kurs och blev osäkra om vart de skulle ta vägen. Till slut stannade vi helt stilla och då såg vi vart de var och vart de var på väg. Vi hade dem bara 0,178 M från oss och det är inte många meter det! Trots närkontakten såg vi inte skymten av dem men kände svallet.
Kosan styr vi mot Åland
Innan överfart till Åland stannar vi i vik i Svartklubb. På kvällen kommer en motorbåt med mycket berusad förare in i viken. Han övertalas att ligga kvar (av andra seglare) men han har hund som behöver gå iland. Vi är ute med jollen och hör (och ser) hur han faller i vattnet vid sin båt. Vi ror dit och hjälper honom ombord. Han vill åka hem, allt han har med sig i klädväg är blött och han fryser. Jag säger resolut att - det blir inget av med det! Du får låna täcke av oss!. Vi släpar hans båt efter vår jolle och förtöjer vid vår båt som ligger på svaj. Vi bjuder honom ner till oss på the och mackor samt värme. Han får ett täcke och en kudde och kryper snällt ner i sin båt där hans hund väntar på husse.
Morgonen därpå fattar han inte hur han har kunnat åka så fel! Men med den promillemängden så kunde nog vad som helst ha varit rätt väg!
Semesterstart
Vi packar och packar och packar. Syster Gun-Britt och svåger Pekka kommer förbi och äter middag med oss i båten. De är på väg söderöver. Vi väljer att sova kvar i hamnen och ger oss iväg först morgonen därpå. Oskar och Nadine kommer också förbi. Sören skruvar och skruvar och skruvar - det sista! (Känns det igen???) Men så plötsligt är allt klart och vi ger oss iväg.
Som vanligt släpper inte jobbet greppet om oss. Det återstår alltid lite att göra, som måste avslutas innan lugnet infinner sig. Sören har lagt nåt program i produktion och väntar med spänning på om problem ska uppstå. Om det är problem så är det ju möjligt att jobba från båten så vi beslutar oss i alla fall för att ge oss iväg på söndagen den 5:e juli. Vi går till Skärså, äter middag på Albertina och bara njuter.
Vi blir hämtade av vår son på måndag afton för att åka hem till Iggesund för att gå på en konsert med Sofia Jannok . Sen skjutsar sonen oss tillbaka till båten.
Tisdag ger vi oss iväg från Skärså. Det är kallt och vi fryser lite. På väg förbi Storjungfrun går vi rakt emot ett lastfartyg som ligger på ankare. När vi närmar oss så tar de upp ankaret och gör en stor gir runt om oss. Kaptenen går ut på bryggan och vinkar till oss när de passerar förbi. Vi känner oss lite märkvärdiga när en så stor båt tar hänsyn till vår lilla segelbåt. Troligen visste kaptenen att vi hade högtidsdag. Det var 25 år sedan vi förlovade oss.
Beslutar oss för att, om möjligt, ligga på boj i Fågelhararna. När vi kommer in i viken ser vi en båt som svajar. Men vi har tur. De ligger på ankare så bojen är ledig. Där ligger vi kungligt. Katterna tar en tur runt däck och tittar lite förundrat när bojen "knackar på".
Onsdag tänkte vi oss till Ängskär, men får acceptera att det "bara" blir Huseliiharen. Vågorna är höga och ojämna. Katterna och maken har det besvärligt i vågorna. En kuling med mycket regn är på väg så vi beslutar att korta av dagens tänkta etapp. Vi lägger oss i klubbhamnen i lilla viken väster om resturangen. Ett myckt klokt val visar det sig sedan när kulingen väl kom. Vi hade tur, och fick stå kvar på platsen vi förtöjt på. Ägarna till platsen var på semester, så den var ledig. Tur för oss!
Torsdag är "kojdag". Vi sitter i båten, har tid att skriva i bloggen. Jobbar lite, pratar med kattorna, vill inte alls gå ut. Regnet vräker ner, Vinden viner i masten, rycker i förtöjningarna. Vi är mycket glada att vi valde denna hamn. På andra sidan restaurangen har de det kämpigt. Vi har varit ute i vätan och tittat.
Tre dygn blir vi kvar. Det blåser riktig kuling. Båtarna på andra sidan har det riktigt besvärligt. Båtar for illa. En strumpa till ett försegel blev bara trasor. Flera båtar fick skador på fören. Men vi klarade oss bra och hade en angenäm tid i Huseliiharen, trots blåsten.
3,5 meter höga vågor på Gävlebukten, sägs det. Tur vi stannade i hamn.
Tävlade med Filippa
Ingen hemma
Flickorna tar båten
Hon med kandidatexamen har lånat båten i veckan. Tre dagar har hon tillbringat i vår skärgård tillsammans med kompisen Anna. Kandidaten heter Emilia. Hon har haft egen segelbåt från 16 års ålder. Ingen moppe alltså. Snokarna på en av öarna var det största problemet. Och därför fick soppåsen hänga med hem!
I loggboken läser jag att de seglar, nåja, det tar motorn till hjälp och kommer ut till Fläskvik. Lägger till och har en trevlig kväll trots träddödarnas högljudda framfart - avverkning pågick på ön.
Strålande sol från klarblå himmel. Kan livet vara bättre. Till och med träddödarna var tysta. De la ut från hamnen och seglade till Olmen. Backade in till bryggan (duktiga tjejer, vet hur man gör, och de är bara 21 år gamla). Vissa uttalanden i denna text kommer från mycket stolt mamma:)
Emilia var tvärsäker att det inte skulle finnas någon orm på Olmen, men vad är det första de ser? Jo, en orm som ligger och latar sig under en sten. Efter en stunds dödsångest lugnade de ned sig och kunde ta itu men kvällens aktivitet - grillning.
Födelsedagsmiddag i Axmar
Vi stannar i Axmar över natten. Tar en promenad till bruket och går runt och tittar. Liljekonvaljerna är snart i blom. Kabbeleka blommar i gult i vattenbrynet. Granarna har nya skott - gott!
Vi äter lunch, diskar och ger oss iväg. Hamnar i värsta dimman, men kommer igenom. Ute till havs är det ingen dimma och vi seglar lugnt.
Skärså - var tanken - men vi stannade i Långvind
Sen avfärd
Årets första fiske, vi la ut nät. Fyra abborrar och cirka tre kilo strömming, 1 lake och cirka 25 simpor. Simporna kunde vi vara utan. Sören filéade abborrarna och sen stekte vi dem. Gott, gott. Men fyra abborrar blir inte så mycket mat, vi fick fylla på med stekt strömming.
